Jag var ju på vårdcentralen idag för att kolla upp min onda axel. Kan säga att det var 150kr helt åt helvete. Inte fan kunde dom hjälpa mig.. Berättade bara en massa saker som jag redan visste.

Hans förslag över att smärtan ska gå över? Jo, börja ta hundarnas koppel i vänster hand istället... Och kanske lite massage.. Pucko. Så nu måste jag slita ut min vänstra axel med menar han? Och förresten så tar jag redan hundarna i den vänstra eftersom den högra gör ont.. Less blev jag. Som TUSAN!

Och det känns ju lite tragiskt att det är Dizzy som fuckat upp mina axel, pga alla problem jag haft med henne, massa dragning under promenader osv trots vi tränat på att inte dra i snart 5 års tid! Blääääää.. Tur för henne att jag älskar henne och att jag inte klarar mig utan henne :)

I skrivandes stund så sitter Niclas tillsammans med Simon i mitt rum och nördar en massa datorspel :P Det var så nördigt att jag var tvungen att gå ut ur rummet och sätta mig i i köket istället, haha..

Det är vid såna här tillfällen jag önskar att jag hade en kompis i närheten som jag kunde vara med. Mitt liv är väl ganska tragiskt ändå. Jag har inga kompisar alls här.. Min närmaste kompis bor liksom 8 mil bort och dom andra bor 15 mil bort..

Och inte ofta träffar man dom eller ens pratar, bara några gånger per år och det är riktigt illa.. Men sådant är livet :P

Och nu avslutar jag med någonting gulligt, se och bli avundsjuka ;)